Dagens pass var ett av de tuffaste på länge. Ja faktum är att jag har legat rätt lågt med löpintervaller p.g.a. mina kroniska skador i vaderna som gör att så fort jag trycker på för hårt i tempot så finns risken att det blir bristnigar i vadmusklerna.
Därför försöker jag att inte maxa på kortare distanser eller på sprintintervaller. De sistnämnda har jag inte ens gett mig på eftersom jag känner att det är lönlöst men så kom jag på att jag kan ju köra kortare intervaller men i form av tempointervaller, alltså ett tempo som t.ex. har som mål att hålla på en längre distans.

I mitt fall så ligger det primära målet att åter igen kunna göra under 40 på milen (det gamla perset är över 20 år gammalt och ligger på 34:40). Ingen märlvärdig tid men jag har ju aldrig varit någon långdistansare, utan mer kort medeldistans (800 och 400).
Så tanken var att jag om jag håller mig på 4-tempo (4 min/km) eller strax under, men inte snabbare än så, så borde risken för bristningare i vaderna och/eller hamstring minska rätt rejält.

Dagens pass till sist ett pass där jag inledde med 7 km "uppvärmning) (32 min blankt) och därefter en intervall-serie som såg ut så här:

1000, 800, 600, 400, 600, 800, 1000 i alltså 4-tempo eller precis under. Även på de korta 400 m så höll jag igen och sprang inte snabbare än strax under 4-tempo.
Men även om det inte var några extremt snabba intervaller så var det länge, länge sen jag körde något sånt här så de sista 1000 meterna var riktigt vedervärdiga men på något konstigt sätt är det ändå det som man älskar eftersom man vet att intervaller ger effekt; i synnerhet när kroppen överraskas av något den inte gjort på länge.



 
 

Kommentera

Publiceras ej